Resor
-
Vietnam 2019- Södra Afrika 2018
- Arabien 2017
- Västafrika 2016
- OS i Rio 2016
- Sri Lanka/Maldiverna 2016
- Borneo 2015
- Jorden runt 2013/2014
- Fotbolls EM i Ukraina 2012
- Nya Zeeland 2011
- OS i Vancouver 2010
- Rwanda/Uganda 2009
- OS i Peking 2008
- Sydafrika (Kapstaden) 2007
- Kambodja/Laos 2007
- Fotbolls VM i Tyskland 2006
- OS i Aten 2004
- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002
- OS i Sydney 2000
2019-06-03 (20:50)
Det kom att bli en sorgens dag. Sixten vaknade tidigt och fick upp resten av den lilla familjen. I flera av väderprognoserna hade vi läst att det skulle bli regn men morgonen såg ljus och fin ut. För att skaffa en bättre bild av väderläget skickades Matilda ut med sopkvasten för att sopa undan lite löv samtidigt som hon spanade mot himlen. Det var då den förfärliga upptäckten gjordes! Vår älskade söta husgroda, som oftast satt i ett trångt utrymme under taket ovanför dörren på husets baksida (men ibland gjorde mer äventyrliga utflykter), hade av okänd anledning drabbats av en allvarlig benskada och kravlade runt hjälplös på marken. Sannolikt var hans timmar i livet nu räknade men vi var inte riktigt säkra och vågade därför inte ta livet av stackaren.
Matilda var i chock. Kunde hon på något vis orsakat skadan? Det tycktes orimligt. Sannolikt var det ett annat djur, som inte hyste lika varma känslor för vår husgroda som vi gjorde, som hade orsakat eländet. För att komma bort ifrån den dystra scenen bestämde vi oss för att åka till stranden och därmed kom det sig att vi var på plats hos Phuong så tidigt som klockan tio på förmiddagen.
Det var tur att vi bestämde oss för att strunta i väderprognoserna för det kom faktiskt att bli en av de allra finaste dagarna på stranden hittills. Till lunch åt Matilda en ost-och skinksandwich och jag åt grillad aubergine. Efter maten somnade vi alla tre en stund under vårt parasoll och när vi vaknade unnade vi vuxna oss faktiskt ett par drinkar vardera. Vi har försökt att inte falla in för mycket i detta med drinkar på stranden men eftermiddagen var så fin att vi kom i stämning.
Under den sena eftermiddagen blev det också fullt drag hos Phuong då en stor grupp med estniska körtjejer i alla möjliga åldrar dök upp. Huvudkriteriet för att rekryteras till denna kör, som skulle deltaga i en internationell körtävling i Hoi An, tycktes inte vara en vacker sångröst utan ett extremt ofördelaktigt yttre. Nu ska det sägas att gänget kompenserade sina uppenbara skönhetsbrister med att vara glada och spralliga så stämningen omkring oss blev god. Vi började prata med en av tjejerna och det visade sig att hon hade lärt sig svenska för att kunna sköta sitt jobb på Västtrafik som flyttat sitt Call Center till Estland. Det är på många sätt en ganska sjuk värld vi lever i.
Vi blev kvar på stranden till efter klockan 17 vilket innebar att vi sammanlagt var där i mer än sju timmar. Nästan en hel arbetsdag! Det ska jämföras med de första veckorna när vi max var på plats i två till tre timmar. Givetvis handlar det huvudsakligen om att vi inte ville utsätta Sixten för mer tid i värmen under parasollet än så i början men han är numera så nöjd och bekväm med sina stranddagar att vi vågade köra på med heldagar.
Grodan var spårlöst försvunnen när vi kom tillbaka hem. Antingen hade den lyckats förflytta sig eller hade något djur tagit den. Grodans okända öde tog hårt på Matilda och det var därför skönt att kunna erbjuda henne en aktivitet som tog oss bort ifrån hemmet och grubblerierna. Vi skulle nämligen besöka bryggeripuben Hoi An Brewery som tillverkar en del eget öl men också saluför några andra mikrobryggeriers produkter. Puben är belägen längs en gata på andra sidan centrum räknat ifrån vårt hem och därför hade vi aldrig förut varit i de omgivningarna.
Vi beställde in hamburgare på puben och jag hann med två hemmabrygda öl samt ett kort snack med den amerikanske ägaren (som gav ett första intryck av att inte ha alla knivarna i lådan men var fullt normal och trevlig) innan vi kände att Sixten började bli för trött för att orka med mer. Efter en taxiresa tillbaka hem och nattning av Sixten kröp jag och Matilda upp i extrasängen i vardagsrummet och fulstreamade MFF-Elfsborg som började 22:30. Otroligt mysigt! Matilda gav upp för tröttheten innan matchen var slut och jag hade själv stora problem med att hålla mig vaken under andra halvlek. Någon gång i slutet av matchen när Malmö hade kopplat greppet och det verkade avgjort somnade jag ifrån tillställningen och vaknade först ett par timmar senare framför en svart skärm.
<- Tillbaka
