Resor

- Vietnam 2019

- Södra Afrika 2018

- Arabien 2017

- Västafrika 2016

- OS i Rio 2016

- Sri Lanka/Maldiverna 2016

- Borneo 2015

- Jorden runt 2013/2014

- Fotbolls EM i Ukraina 2012

- Nya Zeeland 2011

- OS i Vancouver 2010

- Rwanda/Uganda 2009

- OS i Peking 2008

- Sydafrika (Kapstaden) 2007

- Kambodja/Laos 2007

- Fotbolls VM i Tyskland 2006

- OS i Aten 2004

- Fotbolls VM i Korea/Japan 2002

- OS i Sydney 2000

22 Februari
2018-03-21 (20:35)

Sista natten i en säng på ett bra tag var avklarad och nu väntade tältboende i en vecka framöver. Frukosten på Rainbow Hotel, som vi tryckt i oss som om det inte fanns någon morgondag för bara ett dygn sedan, intogs nu på ett betydligt mer civiliserat sätt när den inte kostade något extra. Efter omeletter och degiga croissanter försökte vi packa smart så att viktiga prylar låg överst i respektive bagageenhet och stuvade sedan in allt i skåpen längst bak i vårt fordon Everly. Eftersom vi var så få i fordonet kunde man lägga beslag på flera skåp vardera så platsbrist skulle, liksom trängsel, vara faktorer man kunde bortse ifrån i Botswana.

Everly hade, utöver den separata förarhytten, tio rader med två-sitsar och därtill fyra platser vid ett kombinerat bord/kylskåp längst fram. Således hade vi på denna tur mer än en två-sits vardera att vräka ut oss på. Den största nackdelen med fordonet var att fri sikt framåt saknades så allt spanande ut i den afrikanska vardagen fick ske åt sidan. Att inte kunna blicka upp och se framåt omöjliggjorde också för mig att läsa eller skriva dagbok så under transportsträckorna satt man mest och dagdrömde eller blickade ut genom ett sidofönster. Nu ska det direkt sägas att det inte alls är en dålig tillvaro då det nästan alltid finns spännande saker att kika på i Afrika!

Ifrån Victoria Falls i Zimbabwe var det inte mycket mer än en timmes körning till gränsen mot Botswana och så snart vi hade lämnat huvudorten var trafiken i det närmaste obefintlig. Vid ett par tillfällen stannade vi till för att spana på elefanter längs vägkanten vilket framförallt fick Soledad och Amalia (mamma och dotter i den chilenska familjen) att jubla högt. När en vanlig landsvägstur förvandlas till en lite mindre safari blir knappast dagen och tillvaron sämre och vi njöt i fulla drag över att vårt stora landsvägsäventyr nu var i full gång.

Gränsstationen var en tämligen ödslig historia. Det enda noterbara var att man var tvungen att placera sina skor samt de ytterligare par skor man hade med sig i respektive packning i ett speciellt fotbad avsett att förhindra spridning av mul- och klövsjuka till Botswana. Väl inne i Botswana efter skobadet räknade vi in resans sjätte land och för Matilda blev det dessutom ett jubileum då hon nu besökt 60 länder vilket är ett klart anmärkningsvärt antal som gemene man absolut aldrig kommer upp i. Faktum är att hon nu varit i ungefär lika många länder som jag stod på vid samma ålder och detta trots min stora årslånga resa runt jordklotet!

Vår första övernattning i Botswana skulle ske vid Thebe River Camping i den lilla orten Kasane strax innanför gränsen. Den chilenska familjen hade betalt tillägget för rumsboende på resan men budgetmedvetna, snåla och äventyrliga som vi är var det tältboende som gällde för våran del. Louis instruerade oss denna första gång hur man satte upp tältet och Matilda lyssnade andäktigt och uppmärksamt. Jag fokuserade mer på att verka så lite korkad och ohändig som möjligt och räknade kallt med att min hustru förstod instruktionerna inför fortsättningen av resan. Tältet var av god kvalitet och förhållandevis enkelt att montera upp. Även om det just nu var regnperiod fick vi rådet att inte sätta på det extra regnskyddet på grund av den rådande värmen. Det riskerade bli varmt nog i tältet ändå och på denna campingplats fanns inte heller någon tillgång till skugga.

Efter en enklare smörgåslunch var det dags för riktigt stora äventyr! Närliggande Chobe National Park är en av Botswanas stora turistmagneter och vi hade en härlig eftermiddagssafari inbokad i naturparken. Växtligheten och miljön i denna park var faktiskt mer spektakulär än vad vi upplevt tidigare på bröllopsresan men det dröjde ett tag innan vi såg något verkligt intressant. Safarifordonets förare hade sett lejon på förmiddagen i ett område dit han inledningsvis tog oss men vi såg till en början inget annat än ett par ointressanta fåglar. Till slut fick vi dock syn på ett lejon som höll på att lurpassa på en grupp impalor. Frustrerande nog började då den chilenska familjen att ropa av upphetsning över att ha fått syn på lejonet och det gömde sig nästan omedelbart bakom en buske. Om vi inte hade sett lejon tidigare på resan hade vi väl förmodligen blivit helt knäckta.

Frustrerande var det också att komma ner till floden och kunna konstatera att på andra sidan av vattnet låg Namibia. Räknar man länder är det naturligtvis deprimerande att veta att man är så nära och ändå inte är där men beslutet att låta Namibia vara till en senare resa hade vi tagit för länge sedan. Snabbt kom man också i betydligt mer positiva tankebanor när vi fick syn på en jättestor grupp av elefanter vid flodkanten. Jag tror Matilda räknade till att gruppen (egentligen var det flera grupper som just för stunden råkade befinna sig på samma ställe) bestod av fler än fyrtio elefanter och vi styrde naturligtvis rakt emot dem.

Elefanter som svalkar sig i vatten brukar bjuda på stor underhållning och vi hade väl knappt hunnit stanna vid gruppen då det blev lite mer än bara underhållande. En hane bestämde sig för att markera tydligt mot oss och rusade upp i full fart mot vårt safarifordon. Jag satt ytterst längst bak i fordonet bredvid Matilda och vi befann oss precis i elefantens färdriktning. Själv hann jag med att knäppa en bild av elefanten strax innan den kom upp ur vattnet då jag förfärad började ta skydd men Matilda som filmade sekvensen vågade rikta sin kamera mot elefanten betydligt längre innan hon tog skydd. Tack vare detta fick vi en riktigt fin filmsnutt som tydligt visar hur nära oss elefanten markerade. På något vis kändes det som att elefanthanen roades av att skrämma oss! Oavsett vilket var det en pulshöjande upplevelse man aldrig kommer att glömma. Om bjässen hade menat allvar hade vi varit mos, helt klart.

Scenerna vid flodkanten var även i övrigt riktigt spektakulära och det blev en oförglömlig eftermiddag med massor av elefanter nere vid floden men vi såg även flodhästar, krokodiler, bufflar och en massa andra djur. Framförallt var det dock mängden elefanter och flera små söta elefantbebisar som gjorde dagen speciell. Äventyren i nationalparken avslutades dock inte med denna safaritur utan direkt efteråt väntade en flodbåtstur på Chobefloden där vi parades samman med ytterligare några turistgrupper på en lite större platt skuta.

Det största gänget ombord bestod av lätt berusade pensionärer ifrån alla världens hörn som rest tillsammans genom Namibia och nu hamnat här på floden tillsammans med oss samt orimligt många medhavda vinflaskor. Under tiden de skålade och tjattrade satt vi andra och spanade på djurlivet samt väntade på att de mörka molnen omkring oss skulle börja släppa vatten. Regnet bröt dock aldrig riktigt ut och vi fick sett ytterligare någon flodhäst samt ännu fler elefanter ifrån båten. En amerikanska ifrån pensionärsgänget gick igång på Matildas och min resehistorik och tillsammans jämförde vi resminnen samtidigt som jag satt och irriterade mig på hur brutalt nära Namibia jag befann mig. Ett stenkast, typ.

Uppenbarligen hade ett kraftigt regnoväder dragit över campingen under tiden vi befunnit oss i naturparken och det var lite lerigt och besvärligt i närheten av vårt tält som skönt nog var torrt invändigt. Fördelen med att det varit mulet väder under eftermiddagen var också att det inte heller var så varmt i tältet som vi hade fruktat. Efter att vi ivrigt tryckt i oss kocken Clevers utmärkta Spaghetti Bolognese satt vi och småpratade med Louis en stund innan vi drog oss tillbaka till vår bostad. Det var verkligen fantastiskt att somna på de dubbla madrasserna i tältet ackompanjerad av ett lätt regn som föll mot tältduken. Om det inte blev värre än så här skulle det vara tämligen bekymmerslöst och stundtals riktigt mysigt att tillbringa den närmaste veckans nätter i tält.

<- Tillbaka
Producerad av JK Webdesign